annsopannso

Natten är lång när man väntar.

Vet att allt känns lite värre när det är mörkt ute...fast jag undrar det jag...

Nej, jag har inte gett upp bloggen. Det är mest jag som är "over and out " nu förtiden.

Går igenom en tuff period och jag försöker bara klara den så gott jag kan och då känns det bara som jag vill gå i ide vissa dagar.

Dagens stödkramar går till min vän Älo. Surt besked men ge inte upp!

It's hard to listen to a hard hard heart
Beating close to mine
Pounding up against the stone and steel
Walls that I won't climb
Sometimes a hurt is so deep deep deep
You think that you're gonna drown
Sometimes all I can do is weep weep weep
With all this rain falling down

Strange how hard it rains now
Rows and rows of big dark clouds
When I'm holding on underneath this shroud
Rain

Its hard to know when to give up the fight
Two things you want will just never be right
Its never rained like it has tonight before
Now I don't want to beg you baby
For something maybe you could never give
I'm not looking for the rest of your life
I just want another chance to live

Strange how hard it rains now
Rows and rows of big dark clouds
When I'm holding on underneath this shroud
Rain

Strange how hard it rains now
Rows and rows of big dark clouds
When I'm holding on underneath this shroud
Rain

Strange how hard it rains now
Rows and rows of big dark clouds
When I'm still alive underneath this shroud
Rain Rain Rain

Hehe, fick inga fler besökare men jag hoppas att ni som läser hos mig ändå tar er tid att lyssna.

Har mensvärken från helvetet just nu, kan knappt gå, ligger mest och gnyr. Mitt förråd av Ipren är helt slut och Alvedon hjälper inte ett skit.

Var ute och red med jobbet häromdagen. Det var jätteroligt! Hade totalt glömt bort hur härligt det är. Så fort jag klev in på stallbacken så kom jag ihåg varför jag tyckte att det var så kul en gång i tiden. Så nu har jag och C satt upp oss på väntelista till ridskolan. Hehe, vem hade kunnat ana det?


Det blir en slö helg den här helgen...

Peace

.....och tio dagar kvar till lön. Turligt nog så får vi lönen den 26e den här månaden,bra!

Trivs verkligen med mottagningsjobbet. Trodde det skulle vara väldigt tungt att jobba måndag till fredag men jag tycker hittills att det har fungerat riktigt bra. Jag får en bra dyngsrytm och känner mig hyfsat utvilad när klockan ringer på morgonen. Trots att jag är trött när jag kommer hem så har jag ändå mer energi.

Skrutit lite om mitt perfekta immunförsvar en tid här. När alla runt omkring mig (K också) har varit förkylda och sjuka så har jag lyckats att hålla mig frisk. Tyvärr höll det inte så länge. Natten på lördag så vaknade jag och kände mig konstig, det visade sig att jag hade 38.5 i feber och ont i halsen. Är fortfarande lite hängig men har varit på jobbet ändå.

I morgon ska jag ut och rida med jobbet, det var längesen nu. Kommer säkert att ha hyfsat ont i rumpan på torsdag.

lugnt än så länge på jobbet

Tillbaka på jobbet sedan ett tag efter semestern, tillbaka online efter en hel del turer med bredbandsföretag av olika de slag.

Trivs storslaget bra i nya lägenheten. Både jag och K läser nästan bara om inredning nu.

Jobbar som mottagningssköterska nu, det är väldigt roligt. Bra arbetskamrater gör mycket. Det enda som är frustrerande är att man återigen är nybörjare och måste fråga om ALLT.

Jag lever och mår bra. Nyorienteringsfas kanske man kan kalla det. Bättre och sämre dagar.


Peace!

Eftermiddagen idag spenderades med L. Vi skulle försöka tvätta deras bil men då Hasse hade en lista med specifika krav så kom vi fram till att han fick göra det själv.

Sen mat och en långpromenad i Haga. fantastiskt vackert det är däruppe. Det är liksom en stadsdel som är ganska dold. Fantastiska hus och lummiga trädgårdar. Ljuvligt.
Tog också en sväng förbi lägenheten dit vi snart flyttar. Satt en stund i bersån på innergården. Kände mig lugn för första gången på länge. Där fick jag än en gång bevisat för mig att jag inte kan leva utan natur nära inpå. Behöver träd, buskar och blommor.

20 dagar kvar nu   =)

Hahaha!

Ägaren av den våta ängsmarken

På spårvagn, Göteborg

Ett gäng killar ~15 sitter och försöker trycka ner varandra, och en av killarna säger saker som "men du e' en sån jävla fitta, du pallar fan inget". Efter några sådana uttryck reagerar en kvinna ~30.
Kvinnan: Vadå, gillar ni inte tjejer eller?!
Kille 1: Ööh...
Kvinna: Ja, tycker ni fitta är något dåligt kanske?
Killen: Ööh... nee?
Kvinna: Nähä, så varför kallar ni varandra fitta som något dåligt då?
Killen: Ööh...
Kvinna: Det är ju som om jag skulle sitta här och kalla er för jävla... jävla mandeltårta!


från tjuvlyssnat.se

Ni har säkert hört talas om sidor om tjuvlyssnat.se och tjuvtittat.se-
Nu har familjen fått tillökning med en ny sida, nämligen:

avlyssnat.se -vem övervakar storebror?

Underbart, nu kan politikerna och makthavarna få smaka på sin egen medicin!


Snart flytt, snart semester...

Min näsa har svullnat upp till dubbel storlek på bara en dag. Tror jag har ett litet sår eller en liten finne innuti själva näsan, lymfkörtlarna på båda sidor halsen är också de svällda till dubbel storlek.
Sammanfattningsvis så ser jag inte riktigt klok ut!

Hade en onk.doktor att känna på lymfkörtlarna på halsen idag (nojjig som fan, haha). Fick då raskt det lugnande beskedet att gör det ont när man klämmer på dem så är det en infektion det handlar om. Och ja, ont gör det.  =)

Ska nu ta en Ipren och gå och lägga mig...     *hot hot*

L --> Du har nog rätt, det ÄR något med mig och pärongrönt, hehe.

Verkar befinna mig i något slags bloggflow så det är bara att hänga med antar jag.
Med anledning av att jag, för exakt ett år sedan, gjorde min sista inskolningsdag på jobbet så tänkte jag att jag skulle försöka summera året som gått.

Turbulent tycker jag är ett bra ord, det beskriver ganska precis hur känslorna åkt berg-och-dalbana. Från ren glädje till ofattbar sorg, 12 månader är en ganska kort tid att klämma in allt detta på.

Dagen då jag tog examen känndes allt ofattbart bra, solen sken och omgärdad av favvobrudarna och familjen så tog jag emot beviset på att tre års studier nu var över och jag kunde äntligen känna mig "färdig".
Att jobba som syrra är roligt, givande, ansvarsfullt och jäkligt jobbigt. Snabba, ofta livsavgörande, beslut tar jag varje arbetspass egentligen utan att reflektera över det. Stressen kan ibland vara rent outhärdligt. Jag har gått hem från jobbet många gånger under detta år och bara känt mig frustrerad över vår arbetssituation. Ja, det har också hänt att jag gråtit. faktiskt vid ett flertal tillfällen. Jag tror inte att någon som inte jobbar som vi kan riktigt förstå situationen vi befinner oss i på vår arbetsplats. Ibland skulle jag vilja att landstingspolitikerna skulle komma in och "spela själva" men det är en helt annan historia.  Jag har valt att jobba med cancervård. Många som jag har träffat förstår inte hur vi orkar, hur vi orkar leva med döden och ångesten så nära inpå oss varje dag. Svaret är väl att man inte alltid orkar. Ibland gråter vi på jobbet men trots allt detta så känner jag att jag kan göra skillnad. Skulle jag inte känna det så skulle jag inte orka jobba. Så är det.
Allt rullade sedan på "som vanligt". Jag och K bodde in oss tillsammans och allt blev liksom vardag.

Sen blir pappa sjuk.... och allt blir liksom...jag vet inte hur jag ska uttrycka mig.
Fyra månader av kaos, sorg och ilska. Fyra månader i helvetet. Smärtorna var värst. Min stora, starka pappa, som aldrig var rädd för något... Att sida bredvid och inte kunna göra något var värst. Minns att jag stod i köket hemma hos mamma och pappa klockan halv fem på morgonen och grät och drog upp morfin i sprutor. Tårarna droppade ner på signeringslistan. Skriken av smärta kommer jag att bära med mig under resten av mitt liv.

Jag kommer aldrig mer att bli densamma som jag var, aldrig.

Sen var det plötsligt över, några korta andetag och en hostning och du var borta. För alltid.
En period av tufft sorgearbete tog vid. Jag har varit både arg och ledsen. Skrikit, gråtit och förbannat, men även skrattat där emellan. Roliga minnen som bara poppar upp i huvudet. Minns inte mycket av tiden efter, begravningen minns jag knappt alls. Tiden efter med allt det praktiska har inte heller varit rolig. Har haft svårt att sova, ständig huvudvärk, magvärk och gråten i halsen nästan dagligen.

Snart får vi en grav att gå till. Tror det kommer att kännas skönt, att ha ett ställe.

Sen jobb, jobb, jobb, jobb. Ibland känns det som om jag bor där uppe på sjukan.

Ny lägehet har vi skaffat. Det är positivt, klart det var dyr och vi måste nog börja snåla en del men jag tycker att det är värt det.


Något som jag lärt mig är att alltid lita till magkänslan, den talar alltid om för mig vad som är rätt och vad som är fel. Lyssnar man bara tillräckligt noga så vet man vad det är som måste göras. Inte alltid så roligt alla gånger men sanningen är inte rolig alla gånger. Som L brukar säga: "Allt kan inte vara glass och ballonger jämt."

Det jag måste lära mig är att inte oroa mig jämt för att inte vara omtyckt av alla. Jag behöver inte det, jag fattar mina egna beslut och jag behöver inte oroa mig för vad andra ska tycka. Allt detta vet jag, trots det så är det svårt. Självförtroende har jag egentligen inte haft så mycket av någonsin, självkänslan har det också varit skralt med, men jag jobbar på det. Andra definierar inte vem jag är, det är det bara jag som kan göra.

Under året har jag fått många nya vänner, några har jag med mig sedan tidigare och några har jag sagt hej då till. Det senare har varit nödvändigt på många olika plan. Alltid en smula vemodigt men trots allt något jag måste göra för min egen skull. Jag önskar dem jag lämnat av efter vägen all lycka, det förtjänar de.


And the hardest part was letting go, not taking part. It was the hardest part.
-Coldplay

Jag mår fortfarande inte bra. Svårt att sova, fruktansvärt på jobbet. Mycket uppdämd sorg och ilska.
Ibland vill jag inte kliva upp ur sängen. Humörsvängningar är bara förnamnet. Trots det så tror jag att det är något som jag måste gå igenom, och jag måste gå själv. Ingen annan kan göra det åt mig. Vet att jag har fina vänner som stöttar upp på sidan om jag skulle behöva.

--> K   att du orkar är för mig en gåta...

Mår skit innerst inne men jag ska nog ta mig igenom. Vänta bara   =)

L darling! Alldeles för längesen nu. Hur jobbar du till veckan?