annsopannso

Det känns allt lite pirrigt i magen nu, börjar jobba i morgon...på riktigt...som sjuksköterska. Efter tre år i skolan så känner jag mig inte ett dugg förberedd, känns som jag redan glömt allt. Oron finns där hela tiden, tänk om jag glömmer något viktigt? Tänk om det visar sig att jag inte har koll på ens de mest basala saker? Tänk om? Tänk om? osv osv osv. Ändå så ska det bli spännande och väldigt roligt! Det är ju för det här jag har pluggat nu i som sagt tre år. Trots detta faktum så känner jag mig allt lite rädd, är det här rätt nu? osv. Jag tror inte jag är riktigt ensam om att känna så här, eller vad säger ni andra?

Tanken slog mig i går på väg till badet: Nu har jag skaffat mig en utbildning. Vad sjutton ska jag göra nu då? Måste jag bli vuxen nu?
En liten svag känsla av panik planterade sig i min mage. Då jag tog upp det här med S så kände hon praktiskt taget samma sak, lite smått panik...hehe.

Flera av mina vänner har börjat på sina jobb idag...sitter här hemma och håller tummarna, trots att jag vet att de fixar det galant. Mina fina vänner blir superbra sjuksköterskor! För det vet jag...

Lägenheten ser allt annat än städad ut efter alla festligheter så jag borde röja lite....